Söndagstjena!

Lördagen bjöd mycket riktigt på fint skottiskt samt columbianskt besök. Fina motljuskunskaper syns sedan. Vi vandrade upp till square:t i extrem hetta. Maj/juni-värme innebar jacka av för att fortsätta vandringen i liten klänningstrasa. Luktade sådär vårigt som det brukar göra nör man för första gången går ut på en solig våraltan i Laggis, snitta i maj. Så det här med att kalla det "Winter Weekend" borde de ju ha tänkt igenom en gång extra...

Vi har hittat vårt esse i nyöppnade "Dress Up Botique" på square:t. Bara fina kläder, vi snackar leggingsmaterialsuppertrasor i alla dess former. Herre min je. Har sagt det att man skulle kunna köpa hela sin klädkollektion där och byta ut den mot den medhavda grådassiga svenska.

Vid upptäckt att den fina vintage-shop:en, där Duthie hade hoppats på att gå loss på ett par brillor, var stängd för dagen styrde vi kosan mot burgarstället för lite trevlig milkshake.



Väl tbka på Brenau var folket i full färd med Greek Sing på Pearce-trappan, vi kallar det sororities taking turns in att bräcka varandra med lite acapella. "Alpha, Beta...". "Goo, Greek" *klapp, klapp, klapp*.

Fiora och Alex fick åka till Fox och gå på West Side Story med trustee, allt medan Lauria Doria därför kunde snikas in via Lari's kort på årets finaste middag i Hopkins. Uppsnofsat så till den milda grad med ballonger, dukar och vässande knivmän vid köttet. Förstaklassig buffé och med finaste porslinet framme. Inte de färgglada plastattiraljerna inte. Någon valde naturligtvis att spräcka bubblan och berätta sanningen för high school-kidsen; "För den som undrar så brukar det inte se ut så här..."

"This is Lisa, she's very annoying."

Miss Brenau avgjordes och Lea Faye kom på en stabil andraplats. "We stand up when she wins", blev det alltså inte riktigt, men kalaspinglan kunde inte ha gjort bättre ifrån sig. 2 awards fick ho' till på köpet, bästa uppsats samt mest röstad på bland tävlingsarnarna.







Efterfest i Hopkins med lösgodis, läsk och allmän dans. Övernattande high school:are ifrågasatte godis-buffén, "Är inte de flesta 17, 18 år?". Dessa hade visst inte fattat galoppen; "Välkommen till Brenau, välkommen till fritids".

Efter partyts slut bjöds det på snack och chill uppe i 1A. Vi kunde återigen konstatera det att; det är konstigt, under ett års tid ser vi varann mest hela tiden, för att sedan, i resten av våra liv leva åtskilda, var och en på sitt. Typ. I runda slängar. Klart man blir ledsen.

Lari kom tillbaka framåt småtimmarna och vi drog en rulle. Kan hända att vissa somnade ifrån. Doria lämnade oss imorse för lite kyrkbesök. Roar oss idag med lite plugg. Har fått i uppgift att editera R:s uppsats om 9/11. Tacknämligt att man kan anses "bidra"...

Tragiskt stressande, dock sann morshälsning poppade just opp via mail; "Ha det så bra!!! I love you...och nu är det bara 4 månader kvar tills du kommer hem!!!! Det låter inte så mycket... Pussochkram Eva och Tass"

Allmänt | |
Upp